Hallå Peter Schönström.

Den vackra segerpokalen i Kungens Kanna från 1947 står i vårt nya klubbrum. Det ryktas att det är du som ligger bakom initiativet?

Bollkallen och mästaren. Peter Schönström och Stig Appelgren 67 år efter triumfen i Kungens Kanna.

– Mitt första år i klubben var 1947 och min debut som bollpojke var just i Kungens Kanna, då en stortävling med hela svenska eliten på plats plus inbjudna utländska spelare.

– Gustaf V var ju på plats i logen nästan varje dag och det bidrog till att höja stämningen  i hallen. Pokalen var ju också underbart vacker där den stod i en monter i lobbyn under veckan, guldglänsande och nästan magiskt åtråvärd.

– Stig Appelgren, dåvarande etta bland klubbens juniorer, fick jag följa inifrån i flera matcher, och allt detta, även spännande händelser runt tävlingen, gjorde starka intryck på en 12-åring. Denna Kungakanna har därför blivit speciell för mig med alla härliga minnen.

– Att då 67 år efteråt kunnat medverka till att pokalen nu definitivt är i klubbens ägo och står i Nya klubbrummet känns verkligen glädjande för mig.

Det måste varit en sensation när okände Stig Appelgren besegrade Kurt Nielsen som just vunnit juniortiteln både i Paris och Wimbledon?

– Dansken gick ju fram som en ångvält på sin väg till finalen och var ju också storfavorit, men han blev överraskad. Han fick mer motstånd än förväntat. Stig spelade en trevlig tennis, plusgubbe förstås (tävlingen spelades med handicap reds. anm.) men ändå allround skicklig. Men hans stora styrka var förmågan till koncentration på viktiga bollar, alltså ”bäst när det gäller” .

– Ett exempel på detta i matchen mot Lennart Bergelin; Stig har matchboll, vinner poängen och går fram och tackar Lennart för matchen. Men stopp!  Vad händer?  En linjedomare står upp och viftar med händerna, matchbollen var ute! I stället för matchvinst blir det 40-40 i gamet. Då visar Stig en imponerande styrka och vinner två poäng i rad, ingen lätt uppgift mot Bergelin minsann, och därmed matchen för andra gången.

– Även i kvartsfinal mot Åke Eliaeson och i semifinal mot Wolf Reutercrona  var han illa ute flera gånger men lyckades vinna viktiga bollar och vända matcherna.

– Samma i finalen mot Kurt då han räddade två setbollar i första set, vilket bidrog till att dansken blev på dåligt humör och gjorde många onödiga misstag. Stig däremot gnetade och kämpade på medan Kurt surade mer och mer.

Du var bollkalle under finalen 1947? Vad mins du från matchen i dag efter nästan 70 år?

– Har goda minnesbilder från hela finalen där som sagt Appelgren spelade förståndigt medan Kurt Nielsen tappade humöret; klagade på golvet, ”detta satans plastgolv”, hans racket gick sönder på Stigs första setboll, ”annars hade passeringen gått in”. I sista gamet gjorde Stig ett dubbelfel som inte noterades; annars tyckte Kurt att han hade haft en chans igen.

– Skulle nog säga att Kurt Nielsen, en av mina stora tennisfavoriter, helt enkelt slarvade bort segern. Ingen skugga vilar ändå över Stigs finalvinst och han är värd allt beröm, mycket beröm, särskilt  för att ha hållit hela veckan och hela turneringen ut .

– Prisutdelningen blev en kort men minnesvärd ceremoni. En åldrande monark, kung Gustaf V delar ut denna magnifika pokal till en djupt bugande junior, och yttrar samtidigt några uppskattande ord till Stig om att det var roligt att segern gick till en medlem i KLTK, ”en liten klubbkamrat”. Finns många fina bilder från detta tillfälle som visar upp ett stycke härlig klubbhistoria.

– Och visst  ”där låg ett skimmer över Gustafs dagar ….”